Tillbaka På Ruta Ett?

Ja jag vet inte...har jag hamnat på ruta ett igen...långt nere på helvetes trappan?
jag vet inte redigt vad ja ska säga ja känner mig så tom men endån så full av tårar...
vad jag än gör...hur ja än gör det..så blir det alltid något fel..ja har alltid sakt att det är mig det är fel på...alltid ja som ställer till det...inte bara för mig själv utan andra drabbas också..
Ja vill inte se tillbaka till den tiden som varit,..och de ska inte behövas heller för det finns inget att minnas.
ja försöker leva i nuet..men de känns som om man måste hitta sin platts i livet snart....
veta att man har en vänn...bara en vänn behövs...ett fast förhållande, och någon att älska och någon som älskar mig.

De känns som det är långt borta, som om att de aldig kommer att ske...att ja ska få vara ensam resten av mitt liv..


Ja kom till nyköping av endel andledningar, inget som någon egentligen behöver veta.
Ja trodde, ja trodde värkligen mitt pucko att de skulle bli bättre...
Varför ska man vara så blind och så snabb på saker och ting?
Ja lärde känna ganska snabbt endel folk...de var skit kul värkligen ja älskar att lära känna ny människor..
Ja fick lägenheten för drygt två månader sen...de känndes skit skönt...
men sen så insåga ja sakta att de böjade bli väldigt ensamt...
för när man bodde hemma hos tommy så hängde man på i svängarna.
men när ja fick lägenheten så var de ingen som hörde av sig...ja satt hemma helt ensam..
grät i min ensamhet och svor åt mig sjävl varför i helvetet ja skulle flytta hit för.
Sen efter några veckor träffade ja två tjejer som ja gillade riktigt starkt..
Men det upptod problem ganska fort...ja vet inte om ja gjorde fel eller inte men ja kan inte göra saker ogjort...
I samma veva så träffade ja min granne...vi snackade lite..och lite blev till mer...och det är inget ja ångrar.
För nu under dessa veckor ja har kännt dig har mitt liv förändrats till det så mkt bättre..och ja e så underbart gald...
ja kan inte ens beskriva känslan av att veta att jag har dig.
Men tuvär så känner ja dåliga vibbar...inte om dig som person utan om oss..
du bor nuh 35 mil ifrån mig och vi ses helgerna knappt det =(
Saknade e stor i veckorna och man vill bara träffa dig och krama dig och känna att du fortfarande finns där..
Ja hoppas värkligen att saker kommer bli till det bättre, för ja e berädd att ge detta en ärlig chans.


Ja hoppas du Tycker om mig för den knäppa personen ja e...
Och att du vill vara med mig..
För ja vill vara med dig hela tiden.!

Du Är Speciell
Namn:


E-Post: (Publiceras Ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Komma ihåg dig?