Jag bröt ihop i gråt och bara kände att allt var så fel...hur korkad kan man vara som tror något så jävla fel så fel...när vi möttes på parkeringen innan du skulle åka så kände jag att jag höll på att börja gråta igen.. Du gav mig en kram...en kram som vilken vänn som helst :'( jag känner mig så blåst faan att man aldrig kan få vara lycklig och glad och älskad för den man är...du verkade inte vara som alla andra på något sett...jag förstår inte vad som hände..hoppas iaf du hör av dig för jag saknar dig puss