~*~Sjuka Lilla Liv~*~
Känner mig så oehört äcklig....varför vet jag inte kanske för att det känns som om alla andra tycker det....vad vet jag....
Mitt liv på sista tiden har varit det värsta jag varit med om och jag hoppas det finns ett slut på allt och att jag aldrig mer behöver uppleva det igen...
jag kan erkänna att jag kanske inte har varit den underbaraste och snällaste Cissi....men det har sina skäl till det...
Jag har försökt gång på gång alldeles för många gånger att skapa mig ett normalt liv...hitta kärleken i mitt liv som är berädd att älska mig för den jag är. jag skäms för mycket som jag gjort som jag kanske borde ha tänkt igenom tio gånger innan jag gjorde det....men dom fångar mig som vinden...och jag faller hjälplöst ner på marken....
man kan väll inte direkt säga att jag har erfarenhet av mycket men en hel del har jag varit med om sen jag föddes...livet har inte varit det lättaste att försöka ta sig igenom...jag har klättrat upp från botten från ett helvete...ett steg i taget sakta sakta försöker jag bygga upp mitt själförtroende....jag kommer upp några steg men faller lika snabbt ner till botten igen...jag har fått tagit emot smällar, blivit misshandlad, nertryckt och fått höra att jag är värd noll i allas ögon....att jag är ful och äcklig och tjock...när man har varit med om sånt är det inte lätt att ta sig upp efter alla gånger det händer....men försöker kämpa men man når aldrig upp...när man väl har nått halvägs och är på god väg till ett bättre liv så rasar allt man byggt upp...förlorar den man då trodde älskade en och allt bara går runt....men är nere på noll igen och inget finns kvar....vet inte hur många gånger jag blivit sviken i mitt liv men för många gånger för att allt ska bli så man kan bli lycklig.....
DU.....du misshandlade mig drog ner mig i skiten och jag trodde på det....att jag var värd det...
Sen träffade jag dig...jag kände lycka igen efter 2år....du gjorde mig glad...jag kunde prata med dig om allt utan att jag skämdes det var som om du fanns inuti mig och förstod och lyssnade...men det varade inte så länge tuvär...
du ville vara med dig själv vara singel.....men för någon dag sen fick jag veta att du har börjat dejta någon.....gör inget inget alls...men bara det att du sa att du ville vara singel ett bra tag framöver...därför det tog slut...men varför sa du så om det inte var sanningen?! det sårade mig för jag litade på dig....visst är glad för din skull och hoppas det går bättre med henne än vad det gjorde för oss....har inte tänkt så mycket på dig men ibland undrar man juh hur du mår...men jag måste gå vidare och det gjorde jag...eller ja försökte iaf...
för drygt två månader sen så träffades du och jag....blev vänner och det var kanon...gilllar dig som faan...och även med dig kunde jag vara mig själv...och det var så underbart...det blev mer....underligt nog...för först såg jag dig bara som en underbart bra vänn..men du var så underbar att jag började gilla dig...gilla dig riktigt mycket.....vi sa att tiden får bestämma och det lät bra....men tiden hängde inte med och allt blev fel..du kände en annan sak som du inte kunde kontrolera...inom loppet av en väldigt kort tid så har mitt liv rasat tusen gånger på många olika sätt....
jag var berädd att ge dig en chans...men det gick inget bra....
Vännerna känns det inte som det finns några...jag vet inte vad jag gjort och vad jag kanske borde ha gjort...men ingen finns kvar...känner mig helt ensam...ingen jag kan prata med ingen som kan sitta och lyssna på mitt skit liv som bara rasar om och om igen....ingen som kommer till mig när dom har det svårt...som jag kan ge trösst när dom behöver....jag blir bara så lessen...för jag vet inte vart någon stans allt gick så fel...hade jag kunnat så hade jag spolat tillbaka till där allt gick så fel...och ändrat på det om jag kunnat...har aldrig kännt mig så här ensam hatar att vara ensam...har aldrig gråtit så mycket som jag gjort i tre dagar nu... även om inget lagt märke till att man mår dåligt försöker dölja det och inte visa hur jag mår....aldrig kännt mig så värderlös som jag gör nu...ingen som vill veta av mig...ingen som ringer och frågar hur jag mår eller bara vill prata skit....eller vill ha min trösst...känns som om jag skulle försvinna.....så skulle ingen sakna mig...inge skulle lägga märke till att jag var borta....ingen som skulle komma på min begravning....just nuh skulle jag inte vilja finnas...aldrig blivit född...för ett sånt här liv ska man inte behöva stå ut med...
Lars Winnerbäck - Om Du Lämnar Mig Nu har spelats om och om igen...den gör mig lessen men den gör mig endå gald på något sätt...
Vet faan inte vad jag ska göra för att få ett "Normalt" liv där det finns någon som älskar mig för den jag är...och är berädd att hålla fast vid mig...
Vi lever i ett dockhus där alla på denna jorden är ett exprement...för att se hur länge en människa klarar av sitt ruttna liv...innan man själv tar sitt liv...många som inte kalarar det länge nog...men jag kämpar så gott jag kan...
Förlåt att jag är ett svin ibland...men jag menar det inte...flåt för att jag kanske inte ställt upp...men jag älskar er...dom som en gång fanns där...som gett upp....
Kom ihåg att tänk igenom vad ni gör innan ni gör det så kanske det blir bätter än om du inte tänkte innan...
Har så mycket jag vill skriva men det skulle ta hela mitt liv om jag ska skriva precis vad jag känner.......
Utsidan Ger Insidan Sin Chans, Insidan Ger Utsidan Sin Glans.
Mitt liv på sista tiden har varit det värsta jag varit med om och jag hoppas det finns ett slut på allt och att jag aldrig mer behöver uppleva det igen...
jag kan erkänna att jag kanske inte har varit den underbaraste och snällaste Cissi....men det har sina skäl till det...
Jag har försökt gång på gång alldeles för många gånger att skapa mig ett normalt liv...hitta kärleken i mitt liv som är berädd att älska mig för den jag är. jag skäms för mycket som jag gjort som jag kanske borde ha tänkt igenom tio gånger innan jag gjorde det....men dom fångar mig som vinden...och jag faller hjälplöst ner på marken....
man kan väll inte direkt säga att jag har erfarenhet av mycket men en hel del har jag varit med om sen jag föddes...livet har inte varit det lättaste att försöka ta sig igenom...jag har klättrat upp från botten från ett helvete...ett steg i taget sakta sakta försöker jag bygga upp mitt själförtroende....jag kommer upp några steg men faller lika snabbt ner till botten igen...jag har fått tagit emot smällar, blivit misshandlad, nertryckt och fått höra att jag är värd noll i allas ögon....att jag är ful och äcklig och tjock...när man har varit med om sånt är det inte lätt att ta sig upp efter alla gånger det händer....men försöker kämpa men man når aldrig upp...när man väl har nått halvägs och är på god väg till ett bättre liv så rasar allt man byggt upp...förlorar den man då trodde älskade en och allt bara går runt....men är nere på noll igen och inget finns kvar....vet inte hur många gånger jag blivit sviken i mitt liv men för många gånger för att allt ska bli så man kan bli lycklig.....
DU.....du misshandlade mig drog ner mig i skiten och jag trodde på det....att jag var värd det...
Sen träffade jag dig...jag kände lycka igen efter 2år....du gjorde mig glad...jag kunde prata med dig om allt utan att jag skämdes det var som om du fanns inuti mig och förstod och lyssnade...men det varade inte så länge tuvär...
du ville vara med dig själv vara singel.....men för någon dag sen fick jag veta att du har börjat dejta någon.....gör inget inget alls...men bara det att du sa att du ville vara singel ett bra tag framöver...därför det tog slut...men varför sa du så om det inte var sanningen?! det sårade mig för jag litade på dig....visst är glad för din skull och hoppas det går bättre med henne än vad det gjorde för oss....har inte tänkt så mycket på dig men ibland undrar man juh hur du mår...men jag måste gå vidare och det gjorde jag...eller ja försökte iaf...
för drygt två månader sen så träffades du och jag....blev vänner och det var kanon...gilllar dig som faan...och även med dig kunde jag vara mig själv...och det var så underbart...det blev mer....underligt nog...för först såg jag dig bara som en underbart bra vänn..men du var så underbar att jag började gilla dig...gilla dig riktigt mycket.....vi sa att tiden får bestämma och det lät bra....men tiden hängde inte med och allt blev fel..du kände en annan sak som du inte kunde kontrolera...inom loppet av en väldigt kort tid så har mitt liv rasat tusen gånger på många olika sätt....
jag var berädd att ge dig en chans...men det gick inget bra....
Vännerna känns det inte som det finns några...jag vet inte vad jag gjort och vad jag kanske borde ha gjort...men ingen finns kvar...känner mig helt ensam...ingen jag kan prata med ingen som kan sitta och lyssna på mitt skit liv som bara rasar om och om igen....ingen som kommer till mig när dom har det svårt...som jag kan ge trösst när dom behöver....jag blir bara så lessen...för jag vet inte vart någon stans allt gick så fel...hade jag kunnat så hade jag spolat tillbaka till där allt gick så fel...och ändrat på det om jag kunnat...har aldrig kännt mig så här ensam hatar att vara ensam...har aldrig gråtit så mycket som jag gjort i tre dagar nu... även om inget lagt märke till att man mår dåligt försöker dölja det och inte visa hur jag mår....aldrig kännt mig så värderlös som jag gör nu...ingen som vill veta av mig...ingen som ringer och frågar hur jag mår eller bara vill prata skit....eller vill ha min trösst...känns som om jag skulle försvinna.....så skulle ingen sakna mig...inge skulle lägga märke till att jag var borta....ingen som skulle komma på min begravning....just nuh skulle jag inte vilja finnas...aldrig blivit född...för ett sånt här liv ska man inte behöva stå ut med...
Lars Winnerbäck - Om Du Lämnar Mig Nu har spelats om och om igen...den gör mig lessen men den gör mig endå gald på något sätt...
Vet faan inte vad jag ska göra för att få ett "Normalt" liv där det finns någon som älskar mig för den jag är...och är berädd att hålla fast vid mig...
Vi lever i ett dockhus där alla på denna jorden är ett exprement...för att se hur länge en människa klarar av sitt ruttna liv...innan man själv tar sitt liv...många som inte kalarar det länge nog...men jag kämpar så gott jag kan...
Förlåt att jag är ett svin ibland...men jag menar det inte...flåt för att jag kanske inte ställt upp...men jag älskar er...dom som en gång fanns där...som gett upp....
Kom ihåg att tänk igenom vad ni gör innan ni gör det så kanske det blir bätter än om du inte tänkte innan...
Har så mycket jag vill skriva men det skulle ta hela mitt liv om jag ska skriva precis vad jag känner.......
Utsidan Ger Insidan Sin Chans, Insidan Ger Utsidan Sin Glans.
